Koko hette egentligen Kiril och var akrobat, precis som sina bröder och hans pappa och farfar före det, men så en kväll i ett fullsatt cirkustält föll han handlöst från trapetsen och skadade nacken svårt. Istället för att bäras ut på bår gjorde han det han hade lärt sig - man ”avslutar” alltid sitt nummer. Så med stapplande steg tog han sig upp i trapetsen igen för att göra om volten han misslyckats med. Den här gången bryter han nacken och blir liggandes.

Efter olyckan kunde han inte röra nacken så att göra volter var inget alternativ utan han sadlade om till clown och blev Koko. Cirkus var nämligen allt han kände till och kunde.

Hans mål blev nu istället att få minst fem barn som skulle bilda en grupp akrobater och fortsätta med trapetsnumret han aldrig kunde genomföra igen.  Hans fru Kotza informerade honom om att det inte fanns en chans att hon skulle föda fem barn. Han fick nöja sig med två. Koko var inte helt nöjd med bara två barn, men de blev akrobater så det blev en okej kompromiss.

Koko blev snabbt Bulgariens favoritclown och vart han än gick fick han snubbla och trolla för alla han mötte. I många år alltid tillsammans med sin hund - Terri, som låg på hans axlar som en boa.

Många år efter hans död rensades hans källare i Sofia ut och längst in, hittades ihoprullade cirkusaffischer från åren 1950 - 1983. Det visade sig att Koko samlade på cirkusaffischer, både föreställningar han medverkat i själv eller bara tyckte var fina. De flesta var så gamla att de höll på att falla sönder. Nu har jag skannat dem och tryckt upp för att låta cirkushistoriens många olika öden och berättelser leva vidare. Kokos historia och öden känner jag väl till, han var inte bara bulgariska stadscirkusens favoritclown, han var också världens bästa farfar – min farfar.